Fosterutveckling

Fosterutveckling och äggkläckning

 

Att fåglar lägger ägg snarare än att föda färdiga ungar vet de flesta, men hur det faktiskt går till och vad som händer inne i ägget under ruvningen är det färre som vet särskilt mycket om. För att ett befruktat ägg skall bildas krävs precis som hos däggdjur att en spermie når fram till honans äggcell, oftast sker detta i samband med parning, men vi vet idag att fågelhonor kan lagra spermier i flera dagar efter att parning har skett.

 

 

Studier har visat att kalkonhönor har kunnat lägga befruktade ägg upp till 30 dagar efter att de senast hade kontakt med en kalkontupp. Det är dock vanligare att äggläggning sker inom några dygn efter en lyckad parning. Honans äggcell släpps från äggstocken och befruktning sker i äggledarens övre del där spermie och äggcell möts. Efter att befruktning av den lösa äggcellen har skett fortsätter den ner genom äggledaren, där den först bäddas in i albumin (äggvita) som sekreteras ut från särskilda körtlar i äggledaren. Längre ner i äggledaren täcks sedan vitan av äggmembran, ett skal och slutligen skalpigment innan det är redo att läggas. Själva äggbildandet tar för många fågelarter omkring 24 timmar.

 

 

Äggulan, även kallad gulesäcken, förser embryot med all den viktigaste näringen under tiden i ägget. I samband med kläckning absorberas gulesäcken av ungen, och de första dygnen klarar sig ungen oftast bra på enbart näringen från resterna av gulesäcken. Äggvitan förser embryot inne i ägget med vätska och protein, den innehåller också flera olika antimikrobiella protein som bidrar till att skydda embryot från infektioner under fosterutvecklingen. Äggvitan omsluts av två membran, det inre- och yttre äggmembranet. Det är mellan dessa membran, i äggets trubbiga ände som luftblåsan bildas. Luftblåsan växer sig allt större under ruvningen, allt eftersom fukt lämnar ägget. Genom att bedöma storleken på luftblåsan i slutet av ruvningsperioden kan man bilda sig en uppfattning om huruvida ägget tappat tillräckligt med fukt eller ej. Ytterst från embryot hittar vi äggskalet, som utöver ett mekaniskt skydd också har till uppgift att förse det växande embryot med kalcium och andra viktiga mineraler. Skalets utsida täcks av en ägghinna, ett vaxartat skikt som hjälper till att reglera vätskeförlust och dessutom skyddar fostret från smittoämnen inne i ägget.

 

De sista dygnen innan en unge är helt klar och ute ur ägget påbörjas själva kläckningsprocessen. När fostret är färdigutvecklat inne i ägget är det så stort att det tar upp nästan allt utrymme i ägget förutom luftblåsan, med ett så stort foster inuti fungerar inte gasutbytet genom äggmembranen tillräckligt bra längre och fostret drabbas av hypoxi (syrebrist i blodet) och hypercapni (hög konc. koldioxid i blodet). Vid det här laget har luftblåsan förstorats, s.k. ”dropdown”, det är det första tecknet på att kläckningen är igång. Vid en lyckad kläckning har ungen reagerat på den onormala gasbalansen (syrebrist tillsammans med förhöjda koldioxidnivåer) med kraftiga sammandragningar i nackmuskulaturen vilket leder till att äggtanden punkterar det inre äggmembranet. Under hela tiden i ägget fram till detta steg har ungens blodsystem varit sammankopplat med äggmembranen där blodet har syresatts. I samband med att ungen gör ”internal pip” och spräcker det inre membranet skall istället lungorna aktiveras och blodflödet över äggmembranen tillbakabildas för att slutligen helt återtas in till ungens kropp, under denna process är det inte ovanligt att ungarna också har börjat pipa och pocka på uppmärksamhet.

 

Efter en längre period med normal andning inne i luftblåsan drabbas ungen åter av syrebrist och nackmuskulaturen drabbas åter av kraftiga sammandragningar som tvingar ungens äggtand mot det yttre äggmembranet och äggskalet. När ungen lyckats slå hål på skalet ”external pip” påskyndas också tillbakabildandet av gulesäcken, det stimuleras av ungens rörelser när den ömsom pickar, ömsom roterar och slår hål i skalet. Under processen skall gulesäcken absorberas fullständigt, och hålet i naveln där säcken absorberas återförslutas. Den del av gulesäcken som finns kvar inne i ungens mage lär räcka för att förse ungen med mat och vatten de första dygnen utanför ägget.

Kläckningsprocessen är helt avslutad först när ungen lyckats slå av en tillräckligt stor öppning i äggskalet för att ta sig ut och helt lämna ägget.