Artificiell äggkläcning

ARTIFICIELL ÄGGKLÄCKNING

 

Det finns flera olika anledningar till att man vill kläcka fågelägg i äggkläckningsmaskiner, och kanske lika många anledningar till att det i möjligaste mån bör undvikas. Det är dock något som görs av hönsodlare, vakteluppfödare, papegojuppföadre och utav de som föder upp helt andra fåglar över hela världen. Maskinkläckning är troligtvis vanligast bland de som föder upp höns och andra borymmare (ungar som kläcks med öppna ögon och redan täckta av dun) samt uppfödare av rovfåglar och papegojor.

 

Anledningen till att uppfödare vill kläcka äggen i en äggkläckare kan vara många, hos många hönsraser har ruvningsinstinkten avlats bort nästan helt för att upprätthålla en högre äggproduktion. Alla typer av fåglar kan avstå från att ruva, eller till och med skada äggen om de hålls i en olämplig miljö och inte får alla sina fysiska och mentala behov tillgodosedda. Vissa enskilda fåglar är notoriskt slarviga ruvare, eller till och med äggätare, och tycks inte bli bättre trots att de sköts på ett exemplariskt sätt. Bland papegojuppfödare är det inte ovanligt att vissa år plocka in den första kullen lagda ägg för maskinkläckning, och på så vis ha chans till en ytterligare kull som lämnas åt föräldrarna. Anledningen till det sistnämnda är att man vill öka produktionen men samtidigt ge föräldrarna möjlighet att mata upp sina egna ungar – vilket kan antas vara den mest stimulerande uppgiften fåglar i fångenskap kan få!

 

I Sverige har vi sedan 2014 ett generellt förbud mot handuppmatning av fågelungar, det innebär att det krävs mycket speciella omständigheter för att man skall få maskinkläcka ungar av arter som är bostannare (ungarna kläcks med stängda ögon, och är helt beroende av föräldrarnas vård en längre period) om syftet är att efter kläckning handmata ungarna. Trots detta följer en mycket enkel genomgång av äggkläckning i maskin och vanliga problem som kan uppstå.

En bra äggkläckare är en stadig maskin som inte alstrar vibrationer som kan störa fosterutvecklingen den första tiden när den befruktade äggcellen börjat dela sig och de olika cellerna skall positionera sig i olika ”tillväxtplan”. Kläckaren skall vara mycket precis och pålitlig vad gäller temperatur och luftfuktighet, temperaturen brukar hållas konstant under hela framruvningen men luftfuktigheten vill man oftast höja precis i samband med att ägget skall kläckas.

 

Med tanke på hur olika miljöerna där våra hobbyfåglar kommer ifrån ser ut är det självklart att den optimala luftfuktigheten och temperaturen kan skilja lite för olika arter. Trots detta kläcker de flesta uppfödare fram alla vanligare arter på ca 37.5C, luftfuktigheten skiljer sig dock mer åt mellan arterna, vissa ägg kläcks på omkring 18 % RH medan andra behöver över 50 % RH.

 

En tumregel är att stora ägg oftast har problem att tappa tillräckligt mycket fukt snabbt nog under ruvningen, och att de därför bör få en lägre fuktighet (inte högre än 42 %) medan små ägg riskerar att tappa för mycket fukt för snabbt, och därför bör hållas vid högre luftfuktighet (ofta omkring 45-55%). Om maskinen klarar att hålla rätt temperatur, rätt fuktighet och inte alstrar vibrationer är det bara vändningarna som måste kontrolleras också. Nästan alla ägg skall vändas under fosterutvecklingen för att embryot skall bli normalt utvecklat, få i sig tillräckligt med näring och för att säkerställa att dess blodkärl får en jämn spridning över äggmembranet. Varje vändning måste göras på ett så friktionsfritt sätt som möjligt, och det råder delade meningar om hur ofta, och hur många grader ägget skall vändas i kläckaren. Många menar att ägget bör vändas mellan 90 och 180 grader någon gång per timme.

 

 

Trots att man har en mycket bra äggkläckare skall klimatet i rummet den står i vara så jämnt som möjligt, det bör också finnas luftavfuktare på plats om det visar sig vara svårt att få ner luftfuktigheten i äggkläckaren tillräckligt lågt.

Det vanligaste problemet vid äggkläckning i maskin är förmodligen att ägget tappar fel mängd fukt under ruvningsperioden och att det i sin gör att ungen får svårt att röra sig i ägget, eller att luftblåsan inte blir tillräckligt stor t. ex. För att följa äggets utveckling kan det vara bra att väga det regelbundet. Många väger ägget när det är precis nylagt för att få en startvikt, och väntar sedan 7 dygn till nästa vägning, därefter kan ägget vägas med några dagars mellanrum fram till kläckning. De flesta äggen skall tappa ungefär 15% vikt för att kläckningen skall gå bra, för att kunna följa utvecklingen räknar vi ut ungefärliga viktminskningen per dygn, och ritar en graf över den önskade viktminskningen. Där kan vi också föra in äggets faktiska viktförändringar, och om de avviker kraftigt från den önskade viktminskningen får man justera fuktigheten. Inför kläckningen kan det vara skönt att ha en pulsmätare för ägg, t. ex. en BUDDY som visar dels om ägget har puls över huvud taget, dels om pulsen förändras dramatiskt under kläckningen eller håller sig tämligen stabil. Det generella är att ju mindre vi människor lägger oss i kläckningen dess bättre, men om pulsen vid två tillfällen varit oroväckande låg i samband med att ungen skall kläckas kan det vara läge att gå in och hjälpa ungen.

 

Upplever du problem under en pågående kläckning (påbörjad vid luftblåsans ”dropdown” och avslutad upp till tre-fyra dygn senare när ungen är ute ur ägget) är det bästa att kunna tala med en erfaren uppfödare eller veterinär om hur du bör agera. Generellt kan sägas att om du med hjälp av att belysa ägget med en ägglampa kan se hur ungen under en lång period kämpar med det inre äggmembranet utan att verka komma någon vart, och sedan under flera timmar blir allt mindre aktiv för att nästan helt avstanna i sitt arbete kan det vara idé att göra ett litet hål i äggskalet, fukta äggmembranet med sterilt vatten för att blodådrorna skall framträda och utan att skada dem göra ett litet hål i membranet så att ungens näbb och näsborrar friläggs. Efter detta ingrepp kan ungen oftast ligga passivt i ägget i upp till ett dygn innan den är redo att gå ut, men det är oftast bättre att lämna kvar den med öppnat äggskal än att helt ta ut den eftersom dess blodomlopp fortfarande delvis kan vara sammankopplat med blodådrorna i äggmembranet.

 

Om du ser att ungen har lyckats med ”internal pip” men inte får upp äggskalet helt, kan du i första hand göra ett mycket litet hål (1-2mm) i skalet för att underlätta andningen för ungen, om den trots det inte lyckas ta sig ut kan du behöva öppna ägget helt. Ungen kanske är för svag i nackmuskulaturen, eller felpositionerad i ägget, för att lyckas öppna det helt på egen hand. Ungar som kräver hjälp ut ur ägget har ofta kvar en del av gulesäcken utanför kroppen. Är en stor del av gulesäcken kvar utanför kroppen kan den behöva petas in i buken eller t.o.m. snörpas av, detta är dock vanskligt eftersom risken finns att det skadar ungens tarmsystem. En nykläckt unge bör ligga i samma temperatur som du hade i kläckaren, och i hög luftfuktighet, 45-50% RH åtminstone det första dygnet. Lär dig mer om hur ungen skall skötas efter att den har kläckts i artikeln om handuppmatning av papegojungar!